Under de senaste åren har antalet vuxna som utreds och diagnostiseras med neuropsykiatriska tillstånd, såsom ADHD och autism, ökat. Det väcker frågor hos många: har tillstånden blivit vanligare eller har något förändrats i hur vi bedömer och uppmärksammar svårigheter?
Forskning och klinisk erfarenhet pekar på att ökningen sannolikt beror på flera samverkande faktorer, snarare än en enskild förklaring.
Ökad kunskap och medvetenhet
Kunskapen om neuropsykiatriska tillstånd har ökat betydligt under de senaste decennierna. I dag finns större förståelse för hur ADHD och autism kan uttrycka sig hos vuxna, hos både kvinnor och män, inklusive mer subtila symtom som tidigare inte uppmärksammades.
Många vuxna känner igen sig i beskrivningar av symtom via information i media och litteratur och/eller genom att en familjemedlem har utretts. Det leder till att fler söker vård för sina besvär och genomför en neuropsykiatrisk utredning.
Minskad stigmatisering
Att tala om psykisk hälsa och neuropsykiatriska diagnoser är i dag mindre tabubelagt än tidigare. Det kan göra att fler vågar söka hjälp för svårigheter som de tidigare försökt hantera på egen hand.
En diagnos uppfattas i högre grad som ett verktyg för förståelse och stöd, snarare än en stämpel.
Förändrade krav i arbetsliv och samhälle
Samhället ställer idag höga krav på självständighet, planeringsförmåga och kognitiv flexibilitet. Många arbetsmiljöer kräver:
- simultankapacitet
- självstyrt arbete
- ständig tillgänglighet
- snabb anpassning till förändring.
I en sådan miljö kan svårigheter med uppmärksamhet, struktur och/eller socialt samspel bli mer påtagliga än tidigare.
Det innebär inte nödvändigtvis att fler har ADHD eller autism än förr, utan att skillnaden mellan individens förutsättningar och omgivningens krav blir tydligare.
Diagnoser i vuxen ålder
Historiskt har neuropsykiatriska tillstånd främst uppmärksammats hos barn. I dag finns större kunskap om hur ADHD och autism tar sig uttryck i vuxen ålder.
Många vuxna som nu diagnostiseras har haft symtom sedan barndomen, men inte blivit utredda då. Ökningen speglar därför delvis att en tidigare ouppmärksammad grupp nu identifieras och kan få stöd i sina svårigheter.
Fler söker neuropsykiatrisk utredning
Tillgänglig information och ökad medvetenhet gör att fler själva initierar kontakt med hälso- och sjukvården. Det är alltså inte enbart vården som identifierar symtom, utan vissa söker själva aktivt en bedömning när deras svårigheter påverkar livskvaliteten. Detta bidrar också till att fler neuropsykiatriska utredningar genomförs.
Sammanfattning
Ökningen av neuropsykiatriska diagnoser hos vuxna beror sannolikt på en kombination av ökad kunskap, minskad stigmatisering, förändrade samhällskrav och att fler vuxna med långvariga symtom nu identifieras.
En neuropsykiatrisk diagnos innebär inte att ny problematik har uppstått, utan kan snarare vara en förklaring till svårigheter som funnits under lång tid. En neuropsykiatrisk utredning är viktig för att skapa en korrekt och nyanserad bild av individens behov.
